Dammar på gården

 

Den ursprungliga dammen på vår gård är riktigt stor och den var en viktig faktor i vårt val av att köpa gården. Det finns fisk i den (förmodligen Ruda/Karrus) och grannarna berättar att det var hit man gick för att såga sig is på vintern. Isen var förstås nödvändig för att kunna lagra smör och annat under de varma sommarmånaderna. Det är sannolikt att den också gav vatten till gårdens djur men detta vet vi lite om. 

Idag är inte dammen längre livsnödvändig för oss som bor här. Vi har kommunalt vatten i kranen och kylskåp. Så har nog också många tänkt när de grävt igen sina dammar och nu finns det alltför få kvar. Tack och lov gjordes en inventering i vårt område under nittiotalet som visade att vi hade Stor salamander (Triturus cristatus) i dammen och den fick ligga i fred fastän tidigare ägare säkert helst velat se den igenfylld och omgjord till traktorparkering. 

 

Men istället för att bli avställningsplats för jordbruksmaskiner kommer nu grodor från när och fjärran för att para sig i dammen på våren. Vi vet inte om det fortfarande bor salamander här, men under någon vecka i början av april hörs ett nästan öronbedövande knarrande ljud från vattenspegeln och man kan se tusenvis av grodögon som lyser om man går ut med en ficklampa på kvällen. 

Förutom grodor, paddor, trollsländor, gråhäger och annat djurliv som uppehåller sig i dammen har vi också tama ankor. De är absolut vattenlevande djur och trivs bäst när de kan bada och söka tillflykt till vattnet hela tiden. Det är en sorg på vintern när vattnet fryser och ankorna tvingas upp på land.

Den stora dammen har vi renoverat genom att gräva ur i ena änden där den var på väg att växa igen. Vi har också valt att gräva ut två nya dammar på vår gård. Eftersom vi har såpass lerig jord har vi inte behövt att göra något annat än att gräva ut med grävmaskin. Dammarna har sedan fyllt sig själva och tätats efterhand på grund av den fina leran i jorden.

Det finns flera grunder till att vi vill ha fler dammar på vår gård;

Dels vill vi öka mångfalden av biologiskt liv på gården; både fåglar, amfibier, insekter och växter trivs förstås i dammar, men också randzonerna som uppstår mellan två olika biotoper ger husly åt en mängd liv.

Vi märkte också att det fanns platser som oansett blev väldigt våta och då ville vi hellre gräva ut och leda mer vatten just dit. Det var en naturlig plats för en våtmark.

Vi ville ha fler vattenresurser för våra djur. Framförallt ankorna, men också som extravatten åt hönor och andra djur vi skaffar i framtiden.

En av dammarna fungerar också som avrinningsplats för vårt reningsanlägg för gråvatten. Vattnet som kommer ur reningsanlägget är helt rent, men vi tycker ändå det känns bra att det får ytterligare ett stopp innan det rinner vidare nedför slänten och ut i bäcken.

I nuläget vattnar vi inte odlingarna med vatten från dammarna, men detta kommer bli ett av projekten framöver. Då behöver vi en pump, men vi måste också filtrera vattnet och möjligen testa det innan vi använder det. 

Eftersom dammen är naturlig, ganska grumlig och full av blodiglar har vi aldrig använt den för att bada i. Men under vintern används den som skridskobana. Kan rekommenderas.

Detta är nu utsikten från vårt köksfönster och vi känner oss tacksamma för salamandern som stoppade tidigare ägare från att fylla igen den!

Kläcka kycklingar

En vecka gammal - kläckt i inkubator

Många av oss som vill producera mer av vår egen mat håller höns och det finns många goda grunder till varför just höns passar så bra för självhushållaren. Jag vill i detta inlägget skriva lite om att kläcka kycklingar, hur vi gör det och vad man ska tänka på.

Naturlig ruvning

Om man redan har en flock med hönor, samt en tupp, kan man få ynnesten av att bevittna en hönemor som ruvar fram kycklingar. Olika raser har olik stor ruvvillighet. Medan en del lantraser gärna lägger sig att ruva, vare sig man vill eller inte, kan det vara svårt att egenkläckta kycklingar om man har en värphybrid (t.ex. Lohman). Det går inte att "tvinga" en höna att ruva. 

När hon är redo märker man det genom att hon lägger sig platt på äggen i värpredet och kurrar när man plockar äggen. Om hon sedan ligger på samma sätt i flera dagar på rad vet man att hon vill ruva. Om man inte vill att hon ska ruva får man helt enkelt ta bort äggen varje dag (de går helt fint att äta så länge hon inte legat flera dagar på dem!). 

Om man vill låta henne ruva, kan man lyfta henne över i ett flyttbart rede som placeras på marknivå i hönshuset eller i en separat bur. Välj ut de ägg som du vill ruva fram och lägg under henne. Det kan hända att hon ombestämmer sig och inte längre vill ligga kvar på äggen när du flyttat henne, då kan du prova igen vid ett senare tillfälle. 

I början av ruvperioden (som varar ca 20-25 dagar) är hon uppe och äter, dricker och gör ifrån sig med jämna mellanrum. Avföringen kommer gärna i stora (och illaluktande!) mängder när hon väl reser sig, detta är helt normalt. Mot slutet ligger hon mer still. Om det är kallt kan det hända att ruvningen tar betydligt längre tid än vanligt. 

En nykläckt kyckling under sin duktiga hönemor

När kycklingarna väl är kläckta sköter hönemor det mesta. Hon visar dem var vatten och mat finns och håller dem varma. Det kan vara fint för dem att gå i en separat bur i början, men hönemor är duktig på att skydda sina små mot resten av flockmedlemmarna om de går tillsammans.

Inkubator - äggkläckningsmaskin

Om man inte har hönor från början, inte har någon ruvvillig höna eller vill kläcka fram större antal kycklingar på en gång, kan man använda en inkubator. Detta är en maskin som simulerar hönans ruvning genom att ge värme och riktig luftfuktighet. Många modeller vänder också äggen med jämna mellanrum och har man möjlighet skulle jag rekommendera denna typen. Men det finns många olika modeller och storlekar att köpa, mer och mindre avancerade. (Obs; följ instruktionerna som följer med din maskin.)

Inkubator med plats för 48 ägg. Plattan med ägg sätts in i maskinen och den vänder automatiskt äggen varannan timme. Om temperatur eller luftfuktighet blir för låg eller hög piper maskinen.

Det man måste tänka på vid kläckning i maskin är att kycklingar kan klara sig i 48 timmar utan mat och vatten. Man skall absolut inte öppna maskinen när de första kycklingarna är kläckta, utan låta dem vara där till alla ägg är färdigkläckta. Om man öppnar maskinen i förtid så sjunker luftfuktigheten och hinnorna i de kvarvarande äggen kan bli så torra att de andra kycklingarna inte kommer ut. Ibland tar det mer än 48 timmar för alla att kläckas, men då bör man öppna så fort som möjligt och fylla på lite extra vatten i maskinen. 

Om en kyckling inte klarar av att komma ut på egen hand står man inför ett ofta problematiskt beslut. Oftast så innebär detta nämligen att kycklingen inte är stark nog att klara sig, den kanske har en missbildning eller är nedsatt av andra grunder. Många hävdar att de hjälpt kycklingar ut ur ägg och dessa vuxit till starka fina individer. Man kan förstås prova detta, men personligen har vi aldrig varit med om att det har gått bra. Varje gång vi har hjälpt någon ut har vi senare tvingats avliva den. Man kan inte ruva fram kycklingar om man inte är beredd att avliva ett skadat eller missbildat djur. Bara så det är sagt.

En vecka gamla

Kycklingarna växer väldigt fort. På bara fyra veckor har de gått från söta dunbollar till lite halvfula dinosaurieliknande ynglingar. Fram tills de är fullt befjädrade behöver de en värmelampa eller en hönemor som värmer dem. Beroende på ras så blir de könsmogna runt 5-6 månader och det är först då tupparna börjar gala och hönorna lägga ägg. 

Kycklingar fyra veckor gamla

Kycklingar ca 2,5 månader

Att kläcka egna kycklingar är väldigt roligt och man kan få dem väldigt tama om de vants vid människor från första början. Det är alltid lika otroligt att det kan bli ett liv av ett ägg!

Rotselleri

I dessa dagar sår jag rotselleri. Detta är en fantastisk planta för självhushållaren, men den är ganska kravstor. Den tar lång tid på sig att bli stor och lägger därför beslag på plats i köksträdgården hela säsongen.

Man måste också komma ihåg att förså den inomhus redan nu i mitten av februari, för att de små ljusgroende fröna ska hinna bli till plantor som kan sättas ut mot slutet av maj. Bredså fröna och täck dem bara med ett tunt lager av vermiculite. När de sedan blivit lite större och hanterbara, planteras de om i större krukor. Länge ser plantorna väldigt små och ynkliga ut, men med tiden blir de riktiga bjässar.

Jag sätter plantorna med 30 cm avstånd mellan plantorna i två rader på en 75 cm bred odlingsbädd. Jag sätter de två raderna i förband så att det är maximalt utrymme mellan plantorna. Förutom grundgödslingen, tillför jag gärna gräsklipp under säsongen. De nedersta bladstjälkarna river jag bort några gånger under sommaren och dessa går fint att använda i matlagning, till örtsalt eller soppor.

I slutet av september kan man sedan ta in stora fina rötter som smakar fantastiskt! De håller sig fina länge och kan med fördel lagras i fuktig sand. Om man inte har tillgång på en källare eller annat lämpligt lagringsområde kan man också tärna, förvälla och frysa rotsellerin. Då är den väldigt enkel att ta i bruk när man ska laga en soppa, gryta eller gratäng.  

Det finns en massa saker man kan göra med rotselleri förutom den klassiska grönsaks- eller köttsoppan, Prova att ha lite sellerirot i potatismoset, det blir väldigt fylligt. Eller skär stavar som du ugnssteker med olja, salt  och peppar. För sig själv, eller tillsammans med andra rotsaker.

5 enkla steg mot självhushållning i lägenhet

Som jag skrev i Vad är självhushållning, så måste man inte skaffa en ko för att bli mer självhushållen. Också den som bor i lägenhet i stan kan göra små förändringar i sitt liv, antingen för att spara pengar eller för att man helt enkelt vill klara sig lite mer på egen hand.

1. Laga egna rengöringsprodukter. Här finns det mycket att lära sig. Det går alldeles utmärkt att laga eget shampo, tvåler, hudkrämer och salvor. Men också rengöringsprodukter till hemmet kan man göra själv. Här finns en väldigt bra genomgång (på norska) om hur man lagar sin egen tvål/såpe.

2. Plocka bär och svamp. Detta är en sysselsättning som många av oss redan njuter av under hösten men jag vill ändå framhäva den. Man kan fint klara av att bli helt självförsörjd på blåbär, hallon och lingon. Räkna ut undefär hur mycket ni äter på ett år och ha som mål att plocka så att det räcker. Det samma med svamp. Vi plockar bara kantareller, karl-johan (steinsopp) och trattkantareller, men vi använder det ofta och mycket. På så vis fungerar det som ett reelt tillskott i vår hushållning. Vi har det i omeletter, grytor och pastarätter. Man kan fint torka svampen och sedan blöta upp den igen innan man steker den.

3. Klippa sitt eget hår. Det är förstås enklast att klippa hår på barn och killar som ofta har korta frisyrer,. Med en bra hårtrimmer, sax och kam kan man oftast lyckas ok. Det är värre för de kvinnor som kanske har en lite mer avancerad frisyr, men med övning kan man åtminstonde toppa håret. Det finns en massa bra videor på youtube om man söker efter "cut your own hair". Jag kan rekommendera denna. Med tanke på att en damklipp lätt kostar över 600 kr (norska priser), finns det mycket pengar att spara här.

4. Baka ditt eget bröd. Vare sig du vill ha  glutenfritt eller vanligt smörgåsbröd, knäckebröd eller scones, finns det en massa goda recept att följa. Hembakat bröd är inte bara gott, det är också mycket drygare och man slår därför två flugor i en smäll genom att inte behöva lika mycket pålägg. Dubbla kronor sparade.

5. Konservera. Även om du inte har möjlighet att odla själv, kan du ändå köpa in större mängder när grönsakerna är i säsong och konservera själv. Köp till exempel in billig ekologisk vitkål under hösten och gör din egen surkål eller kimchi. Eller varför inte lägga in rödbetor och sedan göra din egen rödbetssallad till jul. Om du har planer om att en gång börja odla är detta ett väldigt bra tillfälle att öva, medan du har tid och råd att göra misstag.

Våra inläggsgurkor

Kryddor att börja med

Om man inte har så stor yta att odla på är kryddor ett utmärkt förstaval. De tar inte stor plats och kan vara både dyra och av dålig kvalitet om man ska köpa färska i butiken. Vilka kryddor man använder är förstås väldigt individuellt och hä rpå gården odlar vi många. Men här kommer mina tips på vilka jag skulle välja om jag bara fick fem. Tre skulle jag köpa som färdiga plantor och två skulle jag fröså.

Köp färdig planta

Gräslök. Detta är den enklaste av alla kryddor. Den är perenn (flerårig) och kommer upp supertidigt på våren. Man kan klippa ned den helt flera gånger under en säsong och den kommer upp gång på gång ändå. Faktiskt så borde man klippa ned den några gånger för att den ska bli fin och frisk. Avklippet kan hackas och frysas eller torkas. Den tillför vardagslyx och härligt frisk löksmak till nästan vilken rätt som helst.

Timjan är också en flerårig planta som klarar sig över vintern om den står i marken. Det finns lite olika varianter, men vanlig kryddtimjan blir som en liten vedartad buske. Timjan är ypperlig att klippa ned och torka, för att sedan använda hela året i matlagningen. Det ska inte mycket till innan man har blivit helt självhushållen på timjan.

Mynta. Detta är en krydda man bör vara försiktig med vart man planterar då den ivrigt sprider sig med hjälp av rotskott. Den är också flerårig och enkel att få att växa i vårt klimat. Den kan med fördel placeras på en skuggigare plats än de andra kryddorna. Vi använder framförallt mynta till te. Då plockar vi bara en färsk kvist, lägger i en kanna med varmt vatten och dricker. Man kan förstås också torka den. I matlagningen använder vi finhackad mynta i tzatziki eller andra kalla såser. Och så får vi inte glömma favoritdrinken, Mohito! 

Tätt planterad persilja skapar ett bladverk som skuggar ogräset.

Fröså själv

Persilja. Persilja är en tvåårig växt, men vi sår den på nytt varje år. Fröna är tröga till att gro och det kan löna sig att lägga de i vatten över natten innan man sår dem i krukor inne. När man sedan planterar ut dem, ser de små och pluttiga ut, men under sommaren kan plantorna bli riktigt omfångsrika och tunga. Vi planterar dem tio centimerer mellan plantorna och 20 cm mellan raderna i våra bäddar och får en tät fin matta av persilja. Persilja är perfekt att frysa med stjälkar och allt. När du ska ha lite i maten, krossar du påsen med den frysta persiljan och vipps har du "finhackad" persilja klar till bruk.  

Dill. Detta är ett måste i vårt kök och vi använder en massa dill. Bortsett från alla uppenbara fiskrätter och räkmackor som kräver dill, vill jag också tipsa om dill på smörgåsen. Detta tipset plockade jag upp av Sara Bäckmo som driver Skillnadens trädgård (allt hon skriver rekomenderas varmt!). Dill är ettårig och måste alltså också sås på nytt varje år. Märkligt nog kan dill ibland vara väldigt svårt att odla. En del upplever att dillen spirar villigt, medan andra upplever att fröna kan ta väldigt lång tid på sig att gro. Till skillnad från de andra kryddorna kan plantorna lätt få sjukldommar och löss, men det är en så oumbärlig krydda att det är värt besväret! 

Purjolök

Den första grönsaken vi sår varje år är purjolök. Om man inte odlat så mycket tidigare så kan det kännas lite mystiskt att odla lök från frö. De flesta väljer att börja med sättlökar som man bara trycker ned i backen och som sedan växer till i storlek under säsongen. Purjolök går inte att odla från sättlök, även om det ofta går att få tag på småplantor under våren.

Lök är en stapelvara för den som vill vara självhushållen och purjolök är en helt fantastisk lök som fungerar som ett komplement till vanlig gul och röd lök. Den kan stå länge i landet och skördas så länge inte marken är helt frusen. Den är också fantastisk att skära i strimmlor och förvara i frysen. Väldigt enkelt att ta fram när man sedan ska laga en gryta, soppa, gratäng, paj eller wok. Snabbmat, och utan att behöva skala, skära och gråta!

Vi bredsår vår purjolök i stora tråg, i början av februari. De får stå svalt men med gott om extra ljus. Efterhand som de små plantorna växer fyller vi på lite mer jord i trågen och toppar dem någon gång. På så vis blir de kraftigare, utan att bli ofattligt långa och tunna.

I slutet av april platerar vi ut dem, 3 rader på våra 75 cm breda bäddar, med ca 15 cm mellan varje planta. När man planter såpass tätt, är det svårt att fösa upp jord runt plantorna (kupa/hyppe) som man brukar för att de ska få sina vita mjälla stjälkar. Istället gör vi 25 cm djupa hål som vi släpper plantorna ned i utan att göra något annat än att vattna. Det som sker då, är att att det rasar ned lite jord efterhand i lagom takt. En naturlig kupning helt enkelt. På så vis får vi lökar med vita stjälkar fastän de står så tätt.

Prova du också!

När är det dags att flytta från stan till småbruk?

Varken jag eller min man har någon bakgrund innom jordbruk och bägge är uppväxta inne i stan. När jag flyttade till Oslo för över tio år sedan, kom vi till en lägenhet med balkong. Och jag var överlycklig, för äntligen hade jag fått en plats att odla på. Balkongen blev snabbt så överfylld av krukor och tråg att det var svårt att få plats att sitta.

Balkongen blev snabbt överfull

En tid senare fick vi tillgång på en parsellhage, där vi byggde en kompost, odlade potatis och lärde oss en massa om allt vi inte kunde. Vi lyckades odla några kilo morötter som vi lagrade i källarboden i en hink med sand. Vi lyckades till och med lägga in egna rödbetor och den mästringskänslan gav mersmak.

I parsellhagen fick vi våra första ordentliga erfarenheter.

När vi väl fick möjlighet att flytta till ett hus med egen trädgård var lyckan gjord och vi grävde och ordnade för fullt. Plötsligt kunde vi göra egen äpplejuice och lägga in plommon. Vi skaffade hönor och bygde växthus, men efter bara några år insåg vi att vi behövde mer plats och mer mark för att kunna fullföra alla våra projekt.

Trädgårdsskafferiet på villatomten

Så under 2016 flyttade vi till vårt småbruk, där vi bor nu. Vi har ett litet hus, en enorm ladugård, ett stabbur och 13 000 kvm med mark som är vårt. Det mesta är visserligen inte användbart till odling, men det är stort nog för oss. I varje fall just nu.

För så är det nog. Vi växer in i en plats, vi fyller ut den med våra liv. Till att börja med räckte det med balkongen. När den blev för liten var det lagom med parsellhagen. Och när inte den räckte, fick vi villatomten. Men också den blev för liten för oss och vi behövde söka oss ut på landet. Men så är det inte för alla. En del upptäcker att det räcker gott och väl med ett radhus. Och jag är idag tacksam över att vi fick möjligheten att fylla varje plats innan vi flyttade till något större. Annars hade risken varit att vi drunknat totalt, utan att veta var vi skulle börja.

Om vi flyttat direkt från lägenhet till småbruk tror jag att vi tappat andan av både arbete och möjligheter. På detta vis kunde vi göra våra misstag på en rimmlig storleksnivå.

Hur passar ditt boende med ditt liv, fyller du ut det eller är det för litet? 

Så ofta och skörda ofta

Jag vill gärna ge ett viktigt tips till de av er som är sugna på att börja odla lite. Ni som har odlat en stund kommer kanske nicka igenkännande, för detta tror jag vi alla har gjort.

Ett av de första misstagen man gör som nybörjare är att så allt på en gång. Ivrig öppnar man fröpåsarna i april och sår rad efter rad med sallater och rädisor. Sedan glädjs man åt att det växer och gror och lägger bort fröpåsarna för säsongen.

Problemet med det är att allt blir skördeklart samtidigt. Och sallat går som bekant inte att lagra. Under två veckor äter man desperat så mycket sallat man bara kan. Man ger bort till vänner och familj och försöker ignorera det faktum att sallaten börjar smaka beskt. Sedan har man ingen sallat i resten av juli, augusti, september och oktober. Och marken i köksträdgården står bar och outnyttjad.

Istället vill jag rekomendera att man sår lite, men ofta. Istället för fem rader med rädisor eller majrovor (neper), så en rad med två veckors mellanrum genom hela säsongen. På så vis kan du gå ut och skörda under tio veckor istället för bara två veckor. En annan fördel med denna metoden är också att du sprider ut risken för att något ska gå fel. Du har fler sådder på gång, så det är inte hela världen om en av dem misslyckas. 

Men detta gäller inte bara snabbväxande grönsaker som rädisor, majrova, sallat, spenat, kålrabbi (knutekål), ruccola och liknande. Även grönsaker som visserligen går att lagra, smakar oftast bättre när de är färska. Prova till exempel att så flera omgångar av sommarmorötter, kålrot, rödbetor, spetskål och sockerärtor.

Förodla allt förutom morötter och ha småplantor på gång, klara att sättas ut när det blir plats över i landet. Bredså ett gammalt glasspaket med sallater, så kan du bara fiska ur några och trycka ned i marken när det blir plats över någonstans. Inte gör det för komplicerat om du nyss börjat med odling. Det kan vara väldigt demotiverande att behöva kasta mat man arbetat för att få fram. 

Uppsummering; Så ofta och skörda ofta!

Vad är självhushållning?

Ett ord som ofta kommer upp när vi pratar om våra mål och ambitioner är Självhushållning. Men vad menar vi egentligen med det? 

Tankarna leds ofta till gårdsliv och odling när man pratar om självhushållning. Det har nog sin naturliga förklaring i att de flesta som använder ordet försöker bli mer självhushållna på just mat. Men som John Seymour skriver i sin klassiker "The new complete book of self-sufficiency"; 

"Self-sufficiency is not only for those who have five acres of their own country. A city dweller who learns how to mend his or her own shoes becomes, to some extent, self-sufficient."

Man kan vara självförsörjd på så mycket och oftast handlar det om att ha kunnskap nog att klara sig själv. Inte behöva förlita sig på andra i envar situation. Men det innebär inte att det är en sorts längtan till ett isolerat liv utan kontakt med andra. Det finns nog ingen som kallar sig för självhushållare, som faktiskt tror och menar att det skulle vara önskligt.

Däremot så är vi självhushållare ofta vetgiriga och nyfikna. Vi vill testa vad som går, se om vi klarar oss. De flesta av oss har någon gång tagit ett steg ut och sett på vår kultur utifrån. Kanske med en historisk blick. Och insett att vi aldrig tidigare i världshistorien har varit så beroende av samhällsorganisationen som nu. Vi önskar att ta kontrollen över våra liv och göra ting mer handfast och förståeligt.

En del av oss gör det genom att flytta på landet och odla vårt eget spannmål, mala vårt eget mjöl och baka vårt eget bröd. Men det behöver inte vara allt eller inget. Vi måste inte skaffa en mjölkko för att bli mer självförsörjda. Vi kan också plocka bär och koka vår egen sylt. När vi sedan går förbi sylthyllan utan att behöva plocka åt oss något, har vi tagit tillbaks en liten del av makten i våra egna liv. Vi klarar oss själva.

I varje fall med lingonsylt.

 

10 goda grunder att skaffa höns

De flesta som har tagit steget till att bli mer självhushållna väljer att börja med just hönor. Det gjorde också vi, och det är ett val som vi varit väldigt nöjda med. Här kommer tio goda grunder till varför;

1. Du får ägg!
Detta är kanske den första och mest uppenbara anledningen att skaffa hönor. Ägg är nyttiga och goda och de flesta familjer kan inte få för många ägg. Ett tips om det sker är att helt enkelt börja äta rejäla omeletter till lunch eller middag. Då går det åt!

2. Du får kött.
Detta kanske man inte tänker på i första hand, men man kan gärna skaffa ett gäng med kycklingar på våren och sedan slakta dem under hösten. Det går att göra med alla raser, men du får förstås mer kött, ju större ras du har. (En ting många inte vet är att kycklingarna man köper i butiken inte är könsbestämda, man äter alltså både tjejer och killar.)

3. Man kan ha dem i stan. 

Vi skaffade de första hönorna redan när vi bodde i ett villaområde, då bara tre stycken damer och ingen tupp. De var av rasen Lohman, en klassisk värphybrid som lägger ett ägg om dagen. Att ha några få hönor när man bor i tättbefolkat område kan vara ett mycket gott alternativ och det behövs absolut ingen tupp om man har få hönor och ingen önskan om att få egna kycklingar.  

4. Det är roligt att kläcka egna kycklingar.  

Att stoppa vanliga ägg som man kunde haft till frukosten, in i en inkubator (äggkläckningsmaskin) och 21 dagar senare få sprillans levande kycklingar är helt otroligt. Och om man har en höna som vill ruva (ligga på äggen tills de kläcks) så kan man få det stora nöjet att se livet i sin fulla glans. Hon ruvar så troget i flera veckor och sedan skyddar hon dem och visar dem hur man finner mat och vatten. Det är en grund till att man använder uttrycket "hönsmamma". 

5. Det finns en massa spännande raser. 
Innan man skaffar hönor själv kan det verka krångligt med alla namn och raser som diskuteras i hönsforum och böcker på temat. I början behöver man inte bry sig så mycket om det, men det kan vara smart att skaffa en liten ras om man bor inne i stan, då tar de mindre plats helt enkelt. Men allteftersom, blir detta med raser väldigt spännande och kan resultera i en oväntad sammlarmani. 

6. De kan jobba i trädgården.  

Hönor älskar att krafsa och rota i marken. Se till att utnyttja det, stoppa in dem i växthuset eller släpp dem lös i köksträdgården eller i komposten. Då får du samtidigt gödslat där.

7. Intressanta djur.
För oss som inte var vana med djur kändes det i början som ett ganska stort steg att anskaffa dessa fåglar, som har både vingar, klor och näbb. Det är lätt att se att deras förfäder var dinosaurier! Men man blir fort van vid deras beteenden och inser att de är riktiga personligheter. De har en massa speciella läten som man lär känna och det är underbart att sitta och se på dem. Speciellt om man har en tupp som är duktig och visar sina damer vart maten finns. Vem behöver scrolla meningslöst på facebook när man har hönor att se på under kaffepausen? 

8. De är lagom stora. 

Nu finns det förstås väldigt stora hönsraser, men om man jämför med en get eller en gris, så är hönor ändå ganska hanterbara. Man kan stoppa in dem i en papperslåda när man åker och hämtar dem och det tar inte lång tid att slakta en höna. 

9. Du får gödsel. 

Om du inte själv odlar så kan gödslet förstås vara ett besvär, men i så fall bör du sätta igång och odla eller fråga runt om någon annan med gröna fingrar vill ta emot gödningen. Kom bara ihåg att hönsgödsel är väldigt starkt och rikt på nitrogen vilket kan bränna plantorna om du tar för mycket.

10. Du kan sälja ägg. 

Om du råkar skaffa fler hönor än vad er familj behöver (väldigt lätt hänt, för det är så roligt!), kan du sälja överskottsägg till familj och vänner. Det är en lättomsättlig vara, då nästan alla äter ägg och många idag vet hur illa industrihönor har det. Se däremot till at inte underprisa dig själv, så att du betalar mer för foder och arbete än vad du får för äggen.

Varför jag startar en blogg

Jag bor nästan löjligt idylliskt på ett litet småbruk i Østfold i Norge... men det har jag inte alltid gjort. Uppvuxen i lägenheter utan någon relation till gårdsliv, har jag alltid burit med mig en önskan om att få en plätt på jorden som var bara min. Där jag kunde prova att leva av vad jorden gav mig... på många vis en barslig fantasi som inte ville försvinna fastän jag blev vuxen. 

Kanske finns det fler av er därute som också suttit i en lägenhet och fantiserat om en egen damm med ankor. Eller som bor i radhus och vill prova att göra det ni kan för att bli lite mer självförsörjda. Under just era förutsättningar.  Eller kanske ni redan bor på landet och tycker att det är kul att se hur vi väljer att ordna vårt liv.

På denna bloggen hoppas jag kunna dela med mig av mina egna funderingar kring tid, prioriteringar, odling, hushållning, ekonomi, resurser och ting och tang som sker runtomkring oss medan vi står på i våra liv.

Kommentera gärna, jag vill höra vad ni vill veta mer om!