Vad är självhushållning?

Ett ord som ofta kommer upp när vi pratar om våra mål och ambitioner är Självhushållning. Men vad menar vi egentligen med det? 

Tankarna leds ofta till gårdsliv och odling när man pratar om självhushållning. Det har nog sin naturliga förklaring i att de flesta som använder ordet försöker bli mer självhushållna på just mat. Men som John Seymour skriver i sin klassiker "The new complete book of self-sufficiency"; 

"Self-sufficiency is not only for those who have five acres of their own country. A city dweller who learns how to mend his or her own shoes becomes, to some extent, self-sufficient."

Man kan vara självförsörjd på så mycket och oftast handlar det om att ha kunnskap nog att klara sig själv. Inte behöva förlita sig på andra i envar situation. Men det innebär inte att det är en sorts längtan till ett isolerat liv utan kontakt med andra. Det finns nog ingen som kallar sig för självhushållare, som faktiskt tror och menar att det skulle vara önskligt.

Däremot så är vi självhushållare ofta vetgiriga och nyfikna. Vi vill testa vad som går, se om vi klarar oss. De flesta av oss har någon gång tagit ett steg ut och sett på vår kultur utifrån. Kanske med en historisk blick. Och insett att vi aldrig tidigare i världshistorien har varit så beroende av samhällsorganisationen som nu. Vi önskar att ta kontrollen över våra liv och göra ting mer handfast och förståeligt.

En del av oss gör det genom att flytta på landet och odla vårt eget spannmål, mala vårt eget mjöl och baka vårt eget bröd. Men det behöver inte vara allt eller inget. Vi måste inte skaffa en mjölkko för att bli mer självförsörjda. Vi kan också plocka bär och koka vår egen sylt. När vi sedan går förbi sylthyllan utan att behöva plocka åt oss något, har vi tagit tillbaks en liten del av makten i våra egna liv. Vi klarar oss själva.

I varje fall med lingonsylt.