När är det dags att flytta från stan till småbruk?

Varken jag eller min man har någon bakgrund innom jordbruk och bägge är uppväxta inne i stan. När jag flyttade till Oslo för över tio år sedan, kom vi till en lägenhet med balkong. Och jag var överlycklig, för äntligen hade jag fått en plats att odla på. Balkongen blev snabbt så överfylld av krukor och tråg att det var svårt att få plats att sitta.

Balkongen blev snabbt överfull

En tid senare fick vi tillgång på en parsellhage, där vi byggde en kompost, odlade potatis och lärde oss en massa om allt vi inte kunde. Vi lyckades odla några kilo morötter som vi lagrade i källarboden i en hink med sand. Vi lyckades till och med lägga in egna rödbetor och den mästringskänslan gav mersmak.

I parsellhagen fick vi våra första ordentliga erfarenheter.

När vi väl fick möjlighet att flytta till ett hus med egen trädgård var lyckan gjord och vi grävde och ordnade för fullt. Plötsligt kunde vi göra egen äpplejuice och lägga in plommon. Vi skaffade hönor och bygde växthus, men efter bara några år insåg vi att vi behövde mer plats och mer mark för att kunna fullföra alla våra projekt.

Trädgårdsskafferiet på villatomten

Så under 2016 flyttade vi till vårt småbruk, där vi bor nu. Vi har ett litet hus, en enorm ladugård, ett stabbur och 13 000 kvm med mark som är vårt. Det mesta är visserligen inte användbart till odling, men det är stort nog för oss. I varje fall just nu.

För så är det nog. Vi växer in i en plats, vi fyller ut den med våra liv. Till att börja med räckte det med balkongen. När den blev för liten var det lagom med parsellhagen. Och när inte den räckte, fick vi villatomten. Men också den blev för liten för oss och vi behövde söka oss ut på landet. Men så är det inte för alla. En del upptäcker att det räcker gott och väl med ett radhus. Och jag är idag tacksam över att vi fick möjligheten att fylla varje plats innan vi flyttade till något större. Annars hade risken varit att vi drunknat totalt, utan att veta var vi skulle börja.

Om vi flyttat direkt från lägenhet till småbruk tror jag att vi tappat andan av både arbete och möjligheter. På detta vis kunde vi göra våra misstag på en rimmlig storleksnivå.

Hur passar ditt boende med ditt liv, fyller du ut det eller är det för litet?