Så ofta och skörda ofta

Jag vill gärna ge ett viktigt tips till de av er som är sugna på att börja odla lite. Ni som har odlat en stund kommer kanske nicka igenkännande, för detta tror jag vi alla har gjort.

Ett av de första misstagen man gör som nybörjare är att så allt på en gång. Ivrig öppnar man fröpåsarna i april och sår rad efter rad med sallater och rädisor. Sedan glädjs man åt att det växer och gror och lägger bort fröpåsarna för säsongen.

Problemet med det är att allt blir skördeklart samtidigt. Och sallat går som bekant inte att lagra. Under två veckor äter man desperat så mycket sallat man bara kan. Man ger bort till vänner och familj och försöker ignorera det faktum att sallaten börjar smaka beskt. Sedan har man ingen sallat i resten av juli, augusti, september och oktober. Och marken i köksträdgården står bar och outnyttjad.

Istället vill jag rekomendera att man sår lite, men ofta. Istället för fem rader med rädisor eller majrovor (neper), så en rad med två veckors mellanrum genom hela säsongen. På så vis kan du gå ut och skörda under tio veckor istället för bara två veckor. En annan fördel med denna metoden är också att du sprider ut risken för att något ska gå fel. Du har fler sådder på gång, så det är inte hela världen om en av dem misslyckas. 

Men detta gäller inte bara snabbväxande grönsaker som rädisor, majrova, sallat, spenat, kålrabbi (knutekål), ruccola och liknande. Även grönsaker som visserligen går att lagra, smakar oftast bättre när de är färska. Prova till exempel att så flera omgångar av sommarmorötter, kålrot, rödbetor, spetskål och sockerärtor.

Förodla allt förutom morötter och ha småplantor på gång, klara att sättas ut när det blir plats över i landet. Bredså ett gammalt glasspaket med sallater, så kan du bara fiska ur några och trycka ned i marken när det blir plats över någonstans. Inte gör det för komplicerat om du nyss börjat med odling. Det kan vara väldigt demotiverande att behöva kasta mat man arbetat för att få fram. 

Uppsummering; Så ofta och skörda ofta!

Vad är självhushållning?

Ett ord som ofta kommer upp när vi pratar om våra mål och ambitioner är Självhushållning. Men vad menar vi egentligen med det? 

Tankarna leds ofta till gårdsliv och odling när man pratar om självhushållning. Det har nog sin naturliga förklaring i att de flesta som använder ordet försöker bli mer självhushållna på just mat. Men som John Seymour skriver i sin klassiker "The new complete book of self-sufficiency"; 

"Self-sufficiency is not only for those who have five acres of their own country. A city dweller who learns how to mend his or her own shoes becomes, to some extent, self-sufficient."

Man kan vara självförsörjd på så mycket och oftast handlar det om att ha kunnskap nog att klara sig själv. Inte behöva förlita sig på andra i envar situation. Men det innebär inte att det är en sorts längtan till ett isolerat liv utan kontakt med andra. Det finns nog ingen som kallar sig för självhushållare, som faktiskt tror och menar att det skulle vara önskligt.

Däremot så är vi självhushållare ofta vetgiriga och nyfikna. Vi vill testa vad som går, se om vi klarar oss. De flesta av oss har någon gång tagit ett steg ut och sett på vår kultur utifrån. Kanske med en historisk blick. Och insett att vi aldrig tidigare i världshistorien har varit så beroende av samhällsorganisationen som nu. Vi önskar att ta kontrollen över våra liv och göra ting mer handfast och förståeligt.

En del av oss gör det genom att flytta på landet och odla vårt eget spannmål, mala vårt eget mjöl och baka vårt eget bröd. Men det behöver inte vara allt eller inget. Vi måste inte skaffa en mjölkko för att bli mer självförsörjda. Vi kan också plocka bär och koka vår egen sylt. När vi sedan går förbi sylthyllan utan att behöva plocka åt oss något, har vi tagit tillbaks en liten del av makten i våra egna liv. Vi klarar oss själva.

I varje fall med lingonsylt.

 

10 goda grunder att skaffa höns

De flesta som har tagit steget till att bli mer självhushållna väljer att börja med just hönor. Det gjorde också vi, och det är ett val som vi varit väldigt nöjda med. Här kommer tio goda grunder till varför;

1. Du får ägg!
Detta är kanske den första och mest uppenbara anledningen att skaffa hönor. Ägg är nyttiga och goda och de flesta familjer kan inte få för många ägg. Ett tips om det sker är att helt enkelt börja äta rejäla omeletter till lunch eller middag. Då går det åt!

2. Du får kött.
Detta kanske man inte tänker på i första hand, men man kan gärna skaffa ett gäng med kycklingar på våren och sedan slakta dem under hösten. Det går att göra med alla raser, men du får förstås mer kött, ju större ras du har. (En ting många inte vet är att kycklingarna man köper i butiken inte är könsbestämda, man äter alltså både tjejer och killar.)

3. Man kan ha dem i stan. 

Vi skaffade de första hönorna redan när vi bodde i ett villaområde, då bara tre stycken damer och ingen tupp. De var av rasen Lohman, en klassisk värphybrid som lägger ett ägg om dagen. Att ha några få hönor när man bor i tättbefolkat område kan vara ett mycket gott alternativ och det behövs absolut ingen tupp om man har få hönor och ingen önskan om att få egna kycklingar.  

4. Det är roligt att kläcka egna kycklingar.  

Att stoppa vanliga ägg som man kunde haft till frukosten, in i en inkubator (äggkläckningsmaskin) och 21 dagar senare få sprillans levande kycklingar är helt otroligt. Och om man har en höna som vill ruva (ligga på äggen tills de kläcks) så kan man få det stora nöjet att se livet i sin fulla glans. Hon ruvar så troget i flera veckor och sedan skyddar hon dem och visar dem hur man finner mat och vatten. Det är en grund till att man använder uttrycket "hönsmamma". 

5. Det finns en massa spännande raser. 
Innan man skaffar hönor själv kan det verka krångligt med alla namn och raser som diskuteras i hönsforum och böcker på temat. I början behöver man inte bry sig så mycket om det, men det kan vara smart att skaffa en liten ras om man bor inne i stan, då tar de mindre plats helt enkelt. Men allteftersom, blir detta med raser väldigt spännande och kan resultera i en oväntad sammlarmani. 

6. De kan jobba i trädgården.  

Hönor älskar att krafsa och rota i marken. Se till att utnyttja det, stoppa in dem i växthuset eller släpp dem lös i köksträdgården eller i komposten. Då får du samtidigt gödslat där.

7. Intressanta djur.
För oss som inte var vana med djur kändes det i början som ett ganska stort steg att anskaffa dessa fåglar, som har både vingar, klor och näbb. Det är lätt att se att deras förfäder var dinosaurier! Men man blir fort van vid deras beteenden och inser att de är riktiga personligheter. De har en massa speciella läten som man lär känna och det är underbart att sitta och se på dem. Speciellt om man har en tupp som är duktig och visar sina damer vart maten finns. Vem behöver scrolla meningslöst på facebook när man har hönor att se på under kaffepausen? 

8. De är lagom stora. 

Nu finns det förstås väldigt stora hönsraser, men om man jämför med en get eller en gris, så är hönor ändå ganska hanterbara. Man kan stoppa in dem i en papperslåda när man åker och hämtar dem och det tar inte lång tid att slakta en höna. 

9. Du får gödsel. 

Om du inte själv odlar så kan gödslet förstås vara ett besvär, men i så fall bör du sätta igång och odla eller fråga runt om någon annan med gröna fingrar vill ta emot gödningen. Kom bara ihåg att hönsgödsel är väldigt starkt och rikt på nitrogen vilket kan bränna plantorna om du tar för mycket.

10. Du kan sälja ägg. 

Om du råkar skaffa fler hönor än vad er familj behöver (väldigt lätt hänt, för det är så roligt!), kan du sälja överskottsägg till familj och vänner. Det är en lättomsättlig vara, då nästan alla äter ägg och många idag vet hur illa industrihönor har det. Se däremot till at inte underprisa dig själv, så att du betalar mer för foder och arbete än vad du får för äggen.

Varför jag startar en blogg

Jag bor nästan löjligt idylliskt på ett litet småbruk i Østfold i Norge... men det har jag inte alltid gjort. Uppvuxen i lägenheter utan någon relation till gårdsliv, har jag alltid burit med mig en önskan om att få en plätt på jorden som var bara min. Där jag kunde prova att leva av vad jorden gav mig... på många vis en barslig fantasi som inte ville försvinna fastän jag blev vuxen. 

Kanske finns det fler av er därute som också suttit i en lägenhet och fantiserat om en egen damm med ankor. Eller som bor i radhus och vill prova att göra det ni kan för att bli lite mer självförsörjda. Under just era förutsättningar.  Eller kanske ni redan bor på landet och tycker att det är kul att se hur vi väljer att ordna vårt liv.

På denna bloggen hoppas jag kunna dela med mig av mina egna funderingar kring tid, prioriteringar, odling, hushållning, ekonomi, resurser och ting och tang som sker runtomkring oss medan vi står på i våra liv.

Kommentera gärna, jag vill höra vad ni vill veta mer om!