Kläcka kycklingar

En vecka gammal - kläckt i inkubator

Många av oss som vill producera mer av vår egen mat håller höns och det finns många goda grunder till varför just höns passar så bra för självhushållaren. Jag vill i detta inlägget skriva lite om att kläcka kycklingar, hur vi gör det och vad man ska tänka på.

Naturlig ruvning

Om man redan har en flock med hönor, samt en tupp, kan man få ynnesten av att bevittna en hönemor som ruvar fram kycklingar. Olika raser har olik stor ruvvillighet. Medan en del lantraser gärna lägger sig att ruva, vare sig man vill eller inte, kan det vara svårt att egenkläckta kycklingar om man har en värphybrid (t.ex. Lohman). Det går inte att "tvinga" en höna att ruva. 

När hon är redo märker man det genom att hon lägger sig platt på äggen i värpredet och kurrar när man plockar äggen. Om hon sedan ligger på samma sätt i flera dagar på rad vet man att hon vill ruva. Om man inte vill att hon ska ruva får man helt enkelt ta bort äggen varje dag (de går helt fint att äta så länge hon inte legat flera dagar på dem!). 

Om man vill låta henne ruva, kan man lyfta henne över i ett flyttbart rede som placeras på marknivå i hönshuset eller i en separat bur. Välj ut de ägg som du vill ruva fram och lägg under henne. Det kan hända att hon ombestämmer sig och inte längre vill ligga kvar på äggen när du flyttat henne, då kan du prova igen vid ett senare tillfälle. 

I början av ruvperioden (som varar ca 20-25 dagar) är hon uppe och äter, dricker och gör ifrån sig med jämna mellanrum. Avföringen kommer gärna i stora (och illaluktande!) mängder när hon väl reser sig, detta är helt normalt. Mot slutet ligger hon mer still. Om det är kallt kan det hända att ruvningen tar betydligt längre tid än vanligt. 

En nykläckt kyckling under sin duktiga hönemor

När kycklingarna väl är kläckta sköter hönemor det mesta. Hon visar dem var vatten och mat finns och håller dem varma. Det kan vara fint för dem att gå i en separat bur i början, men hönemor är duktig på att skydda sina små mot resten av flockmedlemmarna om de går tillsammans.

Inkubator - äggkläckningsmaskin

Om man inte har hönor från början, inte har någon ruvvillig höna eller vill kläcka fram större antal kycklingar på en gång, kan man använda en inkubator. Detta är en maskin som simulerar hönans ruvning genom att ge värme och riktig luftfuktighet. Många modeller vänder också äggen med jämna mellanrum och har man möjlighet skulle jag rekommendera denna typen. Men det finns många olika modeller och storlekar att köpa, mer och mindre avancerade. (Obs; följ instruktionerna som följer med din maskin.)

Inkubator med plats för 48 ägg. Plattan med ägg sätts in i maskinen och den vänder automatiskt äggen varannan timme. Om temperatur eller luftfuktighet blir för låg eller hög piper maskinen.

Det man måste tänka på vid kläckning i maskin är att kycklingar kan klara sig i 48 timmar utan mat och vatten. Man skall absolut inte öppna maskinen när de första kycklingarna är kläckta, utan låta dem vara där till alla ägg är färdigkläckta. Om man öppnar maskinen i förtid så sjunker luftfuktigheten och hinnorna i de kvarvarande äggen kan bli så torra att de andra kycklingarna inte kommer ut. Ibland tar det mer än 48 timmar för alla att kläckas, men då bör man öppna så fort som möjligt och fylla på lite extra vatten i maskinen. 

Om en kyckling inte klarar av att komma ut på egen hand står man inför ett ofta problematiskt beslut. Oftast så innebär detta nämligen att kycklingen inte är stark nog att klara sig, den kanske har en missbildning eller är nedsatt av andra grunder. Många hävdar att de hjälpt kycklingar ut ur ägg och dessa vuxit till starka fina individer. Man kan förstås prova detta, men personligen har vi aldrig varit med om att det har gått bra. Varje gång vi har hjälpt någon ut har vi senare tvingats avliva den. Man kan inte ruva fram kycklingar om man inte är beredd att avliva ett skadat eller missbildat djur. Bara så det är sagt.

En vecka gamla

Kycklingarna växer väldigt fort. På bara fyra veckor har de gått från söta dunbollar till lite halvfula dinosaurieliknande ynglingar. Fram tills de är fullt befjädrade behöver de en värmelampa eller en hönemor som värmer dem. Beroende på ras så blir de könsmogna runt 5-6 månader och det är först då tupparna börjar gala och hönorna lägga ägg. 

Kycklingar fyra veckor gamla

Kycklingar ca 2,5 månader

Att kläcka egna kycklingar är väldigt roligt och man kan få dem väldigt tama om de vants vid människor från första början. Det är alltid lika otroligt att det kan bli ett liv av ett ägg!

Rotselleri

I dessa dagar sår jag rotselleri. Detta är en fantastisk planta för självhushållaren, men den är ganska kravstor. Den tar lång tid på sig att bli stor och lägger därför beslag på plats i köksträdgården hela säsongen.

Man måste också komma ihåg att förså den inomhus redan nu i mitten av februari, för att de små ljusgroende fröna ska hinna bli till plantor som kan sättas ut mot slutet av maj. Bredså fröna och täck dem bara med ett tunt lager av vermiculite. När de sedan blivit lite större och hanterbara, planteras de om i större krukor. Länge ser plantorna väldigt små och ynkliga ut, men med tiden blir de riktiga bjässar.

Jag sätter plantorna med 30 cm avstånd mellan plantorna i två rader på en 75 cm bred odlingsbädd. Jag sätter de två raderna i förband så att det är maximalt utrymme mellan plantorna. Förutom grundgödslingen, tillför jag gärna gräsklipp under säsongen. De nedersta bladstjälkarna river jag bort några gånger under sommaren och dessa går fint att använda i matlagning, till örtsalt eller soppor.

I slutet av september kan man sedan ta in stora fina rötter som smakar fantastiskt! De håller sig fina länge och kan med fördel lagras i fuktig sand. Om man inte har tillgång på en källare eller annat lämpligt lagringsområde kan man också tärna, förvälla och frysa rotsellerin. Då är den väldigt enkel att ta i bruk när man ska laga en soppa, gryta eller gratäng.  

Det finns en massa saker man kan göra med rotselleri förutom den klassiska grönsaks- eller köttsoppan, Prova att ha lite sellerirot i potatismoset, det blir väldigt fylligt. Eller skär stavar som du ugnssteker med olja, salt  och peppar. För sig själv, eller tillsammans med andra rotsaker.

5 enkla steg mot självhushållning i lägenhet

Som jag skrev i Vad är självhushållning, så måste man inte skaffa en ko för att bli mer självhushållen. Också den som bor i lägenhet i stan kan göra små förändringar i sitt liv, antingen för att spara pengar eller för att man helt enkelt vill klara sig lite mer på egen hand.

1. Laga egna rengöringsprodukter. Här finns det mycket att lära sig. Det går alldeles utmärkt att laga eget shampo, tvåler, hudkrämer och salvor. Men också rengöringsprodukter till hemmet kan man göra själv. Här finns en väldigt bra genomgång (på norska) om hur man lagar sin egen tvål/såpe.

2. Plocka bär och svamp. Detta är en sysselsättning som många av oss redan njuter av under hösten men jag vill ändå framhäva den. Man kan fint klara av att bli helt självförsörjd på blåbär, hallon och lingon. Räkna ut undefär hur mycket ni äter på ett år och ha som mål att plocka så att det räcker. Det samma med svamp. Vi plockar bara kantareller, karl-johan (steinsopp) och trattkantareller, men vi använder det ofta och mycket. På så vis fungerar det som ett reelt tillskott i vår hushållning. Vi har det i omeletter, grytor och pastarätter. Man kan fint torka svampen och sedan blöta upp den igen innan man steker den.

3. Klippa sitt eget hår. Det är förstås enklast att klippa hår på barn och killar som ofta har korta frisyrer,. Med en bra hårtrimmer, sax och kam kan man oftast lyckas ok. Det är värre för de kvinnor som kanske har en lite mer avancerad frisyr, men med övning kan man åtminstonde toppa håret. Det finns en massa bra videor på youtube om man söker efter "cut your own hair". Jag kan rekommendera denna. Med tanke på att en damklipp lätt kostar över 600 kr (norska priser), finns det mycket pengar att spara här.

4. Baka ditt eget bröd. Vare sig du vill ha  glutenfritt eller vanligt smörgåsbröd, knäckebröd eller scones, finns det en massa goda recept att följa. Hembakat bröd är inte bara gott, det är också mycket drygare och man slår därför två flugor i en smäll genom att inte behöva lika mycket pålägg. Dubbla kronor sparade.

5. Konservera. Även om du inte har möjlighet att odla själv, kan du ändå köpa in större mängder när grönsakerna är i säsong och konservera själv. Köp till exempel in billig ekologisk vitkål under hösten och gör din egen surkål eller kimchi. Eller varför inte lägga in rödbetor och sedan göra din egen rödbetssallad till jul. Om du har planer om att en gång börja odla är detta ett väldigt bra tillfälle att öva, medan du har tid och råd att göra misstag.

Våra inläggsgurkor

Kryddor att börja med

Om man inte har så stor yta att odla på är kryddor ett utmärkt förstaval. De tar inte stor plats och kan vara både dyra och av dålig kvalitet om man ska köpa färska i butiken. Vilka kryddor man använder är förstås väldigt individuellt och hä rpå gården odlar vi många. Men här kommer mina tips på vilka jag skulle välja om jag bara fick fem. Tre skulle jag köpa som färdiga plantor och två skulle jag fröså.

Köp färdig planta

Gräslök. Detta är den enklaste av alla kryddor. Den är perenn (flerårig) och kommer upp supertidigt på våren. Man kan klippa ned den helt flera gånger under en säsong och den kommer upp gång på gång ändå. Faktiskt så borde man klippa ned den några gånger för att den ska bli fin och frisk. Avklippet kan hackas och frysas eller torkas. Den tillför vardagslyx och härligt frisk löksmak till nästan vilken rätt som helst.

Timjan är också en flerårig planta som klarar sig över vintern om den står i marken. Det finns lite olika varianter, men vanlig kryddtimjan blir som en liten vedartad buske. Timjan är ypperlig att klippa ned och torka, för att sedan använda hela året i matlagningen. Det ska inte mycket till innan man har blivit helt självhushållen på timjan.

Mynta. Detta är en krydda man bör vara försiktig med vart man planterar då den ivrigt sprider sig med hjälp av rotskott. Den är också flerårig och enkel att få att växa i vårt klimat. Den kan med fördel placeras på en skuggigare plats än de andra kryddorna. Vi använder framförallt mynta till te. Då plockar vi bara en färsk kvist, lägger i en kanna med varmt vatten och dricker. Man kan förstås också torka den. I matlagningen använder vi finhackad mynta i tzatziki eller andra kalla såser. Och så får vi inte glömma favoritdrinken, Mohito! 

Tätt planterad persilja skapar ett bladverk som skuggar ogräset.

Fröså själv

Persilja. Persilja är en tvåårig växt, men vi sår den på nytt varje år. Fröna är tröga till att gro och det kan löna sig att lägga de i vatten över natten innan man sår dem i krukor inne. När man sedan planterar ut dem, ser de små och pluttiga ut, men under sommaren kan plantorna bli riktigt omfångsrika och tunga. Vi planterar dem tio centimerer mellan plantorna och 20 cm mellan raderna i våra bäddar och får en tät fin matta av persilja. Persilja är perfekt att frysa med stjälkar och allt. När du ska ha lite i maten, krossar du påsen med den frysta persiljan och vipps har du "finhackad" persilja klar till bruk.  

Dill. Detta är ett måste i vårt kök och vi använder en massa dill. Bortsett från alla uppenbara fiskrätter och räkmackor som kräver dill, vill jag också tipsa om dill på smörgåsen. Detta tipset plockade jag upp av Sara Bäckmo som driver Skillnadens trädgård (allt hon skriver rekomenderas varmt!). Dill är ettårig och måste alltså också sås på nytt varje år. Märkligt nog kan dill ibland vara väldigt svårt att odla. En del upplever att dillen spirar villigt, medan andra upplever att fröna kan ta väldigt lång tid på sig att gro. Till skillnad från de andra kryddorna kan plantorna lätt få sjukldommar och löss, men det är en så oumbärlig krydda att det är värt besväret! 

Purjolök

Den första grönsaken vi sår varje år är purjolök. Om man inte odlat så mycket tidigare så kan det kännas lite mystiskt att odla lök från frö. De flesta väljer att börja med sättlökar som man bara trycker ned i backen och som sedan växer till i storlek under säsongen. Purjolök går inte att odla från sättlök, även om det ofta går att få tag på småplantor under våren.

Lök är en stapelvara för den som vill vara självhushållen och purjolök är en helt fantastisk lök som fungerar som ett komplement till vanlig gul och röd lök. Den kan stå länge i landet och skördas så länge inte marken är helt frusen. Den är också fantastisk att skära i strimmlor och förvara i frysen. Väldigt enkelt att ta fram när man sedan ska laga en gryta, soppa, gratäng, paj eller wok. Snabbmat, och utan att behöva skala, skära och gråta!

Vi bredsår vår purjolök i stora tråg, i början av februari. De får stå svalt men med gott om extra ljus. Efterhand som de små plantorna växer fyller vi på lite mer jord i trågen och toppar dem någon gång. På så vis blir de kraftigare, utan att bli ofattligt långa och tunna.

I slutet av april platerar vi ut dem, 3 rader på våra 75 cm breda bäddar, med ca 15 cm mellan varje planta. När man planter såpass tätt, är det svårt att fösa upp jord runt plantorna (kupa/hyppe) som man brukar för att de ska få sina vita mjälla stjälkar. Istället gör vi 25 cm djupa hål som vi släpper plantorna ned i utan att göra något annat än att vattna. Det som sker då, är att att det rasar ned lite jord efterhand i lagom takt. En naturlig kupning helt enkelt. På så vis får vi lökar med vita stjälkar fastän de står så tätt.

Prova du också!

När är det dags att flytta från stan till småbruk?

Varken jag eller min man har någon bakgrund innom jordbruk och bägge är uppväxta inne i stan. När jag flyttade till Oslo för över tio år sedan, kom vi till en lägenhet med balkong. Och jag var överlycklig, för äntligen hade jag fått en plats att odla på. Balkongen blev snabbt så överfylld av krukor och tråg att det var svårt att få plats att sitta.

Balkongen blev snabbt överfull

En tid senare fick vi tillgång på en parsellhage, där vi byggde en kompost, odlade potatis och lärde oss en massa om allt vi inte kunde. Vi lyckades odla några kilo morötter som vi lagrade i källarboden i en hink med sand. Vi lyckades till och med lägga in egna rödbetor och den mästringskänslan gav mersmak.

I parsellhagen fick vi våra första ordentliga erfarenheter.

När vi väl fick möjlighet att flytta till ett hus med egen trädgård var lyckan gjord och vi grävde och ordnade för fullt. Plötsligt kunde vi göra egen äpplejuice och lägga in plommon. Vi skaffade hönor och bygde växthus, men efter bara några år insåg vi att vi behövde mer plats och mer mark för att kunna fullföra alla våra projekt.

Trädgårdsskafferiet på villatomten

Så under 2016 flyttade vi till vårt småbruk, där vi bor nu. Vi har ett litet hus, en enorm ladugård, ett stabbur och 13 000 kvm med mark som är vårt. Det mesta är visserligen inte användbart till odling, men det är stort nog för oss. I varje fall just nu.

För så är det nog. Vi växer in i en plats, vi fyller ut den med våra liv. Till att börja med räckte det med balkongen. När den blev för liten var det lagom med parsellhagen. Och när inte den räckte, fick vi villatomten. Men också den blev för liten för oss och vi behövde söka oss ut på landet. Men så är det inte för alla. En del upptäcker att det räcker gott och väl med ett radhus. Och jag är idag tacksam över att vi fick möjligheten att fylla varje plats innan vi flyttade till något större. Annars hade risken varit att vi drunknat totalt, utan att veta var vi skulle börja.

Om vi flyttat direkt från lägenhet till småbruk tror jag att vi tappat andan av både arbete och möjligheter. På detta vis kunde vi göra våra misstag på en rimmlig storleksnivå.

Hur passar ditt boende med ditt liv, fyller du ut det eller är det för litet?